Det har blivit lite utav vår vardag, att alltid behöva kämpa för Dellas rättigheter. Att alltid behöva kämpa för hennes lika värde. Är det inte det ena så är det de andra, idag har vi bråkat med sjukresor IGEN. De kommer nästan aldrig i tid och när de väl kommer så har de med sig en bilkudde!!!!?! Det står klart och tydligt att Della har en grav funktionsnedsättning och behöver bilbarnstol som hon kan sitta tryggt i. Det bör då tilläggas att hon inte kan sitta själv, hon har inte den bålstabiliteten.. skulle vi sätta henne på en bilkudde så skulle hon falla framåt som en liten ostkrok.. trots detta Är de gång på gång villiga att skjussa henne i enbart en kudde.. en lätt krock skulle vara livsfarligt i det fallet. Flera gånger har de dessutom kommit med vanliga bilar, anledningen till att vi åker sjukresor är för att våra bilar är för små och då ska det tilläggas att vi har två stora suvar. Jag en Range Rover Discovery med extra högt i tak för att kunna rymma så mycket som möjligt utav Dellas hjälpmedel och David en Volvo xc90.. vi får ändå inte plats när allt ska med, så därför är det också extra viktigt att det kommer en "lastbil" när vi beställer resan. Har precis suttit och lyssnat på när David pratat med högsta chefen för dem som sköter upphandlingen utav sjukresor.. förhoppningsvis kommer det gå bättre efter detta men varför ska man behöva skrika och slå sig fram med näbbar och klor, jämt jämt jämt när det kommer till allt runt om kring ett barn med speciella behov? Som att det inte är nog. Idag är jag trött, trött på allt. Mötet på sjukhuset kändes dessutom helt värdelöst! Fick enbart höra att hon redan har maxdos och vi ska fortsätta som vi gör. Känns skit och pannkaka. Vädret hjälper inte heller till! ? Ska krypa ner i sängen brevid sovandes Duni ett tag och förhoppningsvis vakna med ett lite lättare sinne. Kommer aldrig sluta kämpa för Della, min älskade lilla gosnos. ❤️❤️❤️❤️❤️
