Natten till tisdag somnade min farfar in. Nästan 2 år efter att farmor gått bort. Farmor dog en dag innan Della. Så jag hann inte tänka så mycket på att hon faktiskt inte fanns kvar här. På sensommaren åkte pappa, mamma, Nenne och jag till Gotland för att besöka minneslunden där farmor nu finns. Farfar kommer också spridas i samma minneslund så dom får vara tillsammans. Det känns fint. ❤️ Jag var väldigt mycket med dom under min barndom. Farmor var från Gotland så varje sommar åkte jag med dom dit och var där i flera veckor. Minns det som i går, när vi plockade stenar på stränderna, klättrade på raukar och åt rökt flundra och färskpotatis ute i solen, spelade kort och la patiens i timmar, bakade pepparkakor varje första advent och spelade Bingolotto. Hur farmor ändrade dialekt så fort hon satte foten på ön eller när hennes syster ringde. gotländska.. det låter lite som en grötig sång när de pratar. På ett fint sätt. Det känns som hemma. Tryggt. kanske jag fick mitt intresse av att fota från farmor och farfar för dom fotade allt. Alltid. Och det är jag glad över. Älskar att kunna återuppleva minnen via bilder. Och efter att Della dog så har bilder fått en helt ny betydelse för mig. För på så sätt kan vi se henne fortfarande. För Dunis skull är det avgörande. Hon vill ofta titta på bilder på Della för att hon inte vill glömma hur hon såg ut. ❤️ Jag hoppas att ni är på en bättre plats nu, att ni flyger fritt i vinden och att vi ses igen. Tack för allt. ❤️
