Lite så känns det just nu, som att jag är en fånge och fängelset är min kropp. Dagarna går långsamt här och jag har fruktansvärd hemlängtan. Saknar ihjäl mig efter mina små där hemma, efter mitt hem, familj och vänner och min sääääng!!! Aldrig har en vecka känts så lång. Det blir väl så när man räknar sekunder, minuter, timmar och dygn. Varje dag är en bonus och jag vill inget hellre än att bebis stannar i magen. Men jag tror det hade känts lite lättare att inte vara 2 timmar hemifrån.. mycket praktiskt kring Della som gör mig orolig, vet att våra tjejer är bäst men i krislägen är David alltid den som löser uppgiften, Jouline har det super lyxigt hemma hos mormor & morfar, de spelar spel varjekväll, läser saga i sängen länge innan det är dax för natti och så får hon lyxmiddagar, frukostar och mellis på löpande band. Truls är hos farmor & farfar och busar så det går ingen nöd på honom heller. Jag vet att alla hjärtan har det bra, men det är jobbigt ändå. Tack och lov för att jag har David här, fy bubblans för att ligga här själv. I går när vi pratade med doktorn om hur vi ska lösa allt och det kom på tal om att David kanske kan bli tvungen att åka hem sa han bestämt " nej, Ditte och jag är ett team vi delar inte på oss. " Det är skönt att det blivit så, världens bästa dream team är vi, tillsammans klarar vi allt. Nu ctg kurva och sen ska vi ta oss ner för en fika på stan. Hoppas ni får en fin dag ❣️
