Jag hade aldrig tänkt mig själv som en trebarnsmamma.. men livet alltså. Förbaskat fint. Känner mig rikast i världen, det är väl det finaste man kan få.. och ge till dem. Barn. Syskon. Jag är evigt tacksam över att vi kunnat, trots motgångar och väldigt mycket jobbigt på vägen så står vi här idag.. mamma & pappa till tre underbara individer, alla så lika och ändå så olika. Jag trodde inte att hjärtat skulle få plats för mer kärlek men ack så fel jag hade.. finns inget "för mycket" utav det och man kan visst älska alla sina barn precis lika mycket. Dock tycker jag att det här är den absolut svåraste uppgiften jag tagit mig ann.. att vara mamma. Jag försöker göra så gott jag kan, alltid och jag hoppas att de alltid ska känna att oavsett vad så finns jag vid deras sida. Hur får ni i hop livspusslet? Jag hade lite grann glömt hur det var att ha bebis, dock så är det så otroligt mycket enklare med Duni än Della.. herregud vilken skillnad. Allt är så otroligt annorlunda med Duni och jag njuter verkligen utav att vara med henne på dagarna, tar tillvara på den här tiden till max. ❤️ bebisgosa utan att behöva vara rädd för att hon ska försvinna från mig hela tiden. Att få vara deras mamma är det absolut bästa jag vet. Min viktigaste roll i livet. ❤️ och nej jag glömmer inte bort mig själv, jag är inte bara mamma.. jag är fortfarande Ditte, jag gör fortfarande saker för bara mig. Också väldigt viktigt såklart, för en glad mamma är lika med glada barn och då tror jag man måste unna sig själv att vara bara Ditte i bland också. Plus att Ditte & David är inte bara mamma och pappa utan behöver också tid bara vi. Det är mitt bästa tips, att ha egentid tillsammans. Det är bland det bästa jag vet för jag verkligen älskar att umgås med bara honom. ❤️ Svammel svammel men livspusslet ni vet.. hur får ni det att gå ihop? Unnar ni er "egentid"?
