Usch vilken kväll vi hade i går, Duni hade sin första riktiga magknips attack. Ingen hjälpte utan det bara skreks rakt ut och tårarna sprutade ur de små ögonen och näsan snörvlade i otakt. Försökte med precis allt, vi hällde upp ett varmt bad vid midnatt men det var bara skönt en liten stund. Hon somnade tillslut hängandes på mage över Davids underarm. La mig brevid henne med gråten i halsen, en väldigt ond nacke och ännu ondare rygg. AJ! Fruktansvärt vad dåligt jag måste burit runt på henne/sitter när jag ammar för nu har jag verkligen ont. Somnade tillslut. Natten då, vid halv två : bebis ledsen och hungrig, stackars liten snörvlig näsa, ännu ondare i nacken och dunkande huvudvärk, grusiga trötta ögon och en känsla utav att jag orkar inte... Vid 04 samma visa igen. 06.20 vaknar utav ett litet ynkligt pipande, solen har letat sig in i sovrummet, tar upp Duni som nöjt gosar in sig under täcket med mig, äter och somnar om. Natten har rent ut sagt varit förjävlig men morgonen kunde inte fått en bättre start ❤️☀️?. Nu ligger jag och lyssnar på allas andetag med en värmekudde runt nacken, det får bli en lugn förmiddag för oss tänker jag.. och ett mail till min pt för att få hjälp men allt det onda som kroppen bjuder så snällt på just nu ??. Det var ingen som sa något om alla krämpor man får kämpa med efter en förlossning.. Nu lite vila innan det är dax att gå upp med Jullis.
