Två dåliga dagar nu, i förrgår natt var ändå värst.. och sen blev det en sån dag då man stålsätter sig, sväljer hårt och kör på.. nu har vi landat lite. Bo:at in oss i sjukhusrummet som så många gånger förut. Kala väggar, sladdar och handsprit. Försöker lugna, genom att sätta på spamusik, vattenfall och fina små klingljud, strycker bort de små lockarna från hennes panna och pussar försiktigt. Tänker att så här borde ingen 6 åring få må. Hon borde få leka i blåsten med sina klasskamrater, skratta hejdlöst med sina vänner och lära sig läsa eller gå igenom ett klurigt mattetal. I en annan värld kanske.. men i den här världen så är Della här. På sjukhuset, med smärtlindring i den lilla kroppen, svettig och febrig pga av smärta, nålstucken i varenda tå och spänner sina små händer så knogarna vitnar. Genom knappen i magen får hon en dos morfin och somnar tillslut. Går genom kalla korridorer, fram och tillbaka så att Duni också kan få somna. Gråten skulle kunna skölja över mig, komma som en stor våg varje gång vi går här.. men det gör den inte. Inte nu längre.. bestämde mig för längesen att här har det gråtits nog. Även om styrka för mig är att kunna gråta, visa sina känslor. Så blir det inge mer just här på den här platsen, här stålsätter vi oss och krigar på. ??? Puss
