Jag är så jävla less! Blir så otroligt provocerad och förbannad utav assistansfrågan att jag knappt vet vart jag ska vägen! "Med andra ord betyder detta att inget över huvud taget förändras genom regeringens besked. Utredningsdirektivet kvarstår, regeringens uppdrag till Försäkringskassan är fortfarande att man skall bidra till att minska antalet assistanstimmar, tvåårskontrollerna kommer inte slopas, landets funktionshindrade och deras familjer får bara ett litet andrum från dem. Att regeringen inte har några andra ambitioner än att sänka antalet assistanstimmar för funktionshindrade svenskar framgår tydligt. Idag får över 80 procent av alla som söker assistans avslag på sin ansökan. " Läs hela artikeln här Spar pengar någon annanstans med RÖR INTE ASSISTANSEN! Familjer och personen med behovet ifråga dör utan hjälpen! Vi skulle aldrig orka utan den hjälpen vi får och Della skulle absolut inte heller det. Föräldrar som inte får hjälp vars barn är i behov av assistans går in i väggen som en löpeld. Vad kostar det samhället då? Och vem ska ta hand om barnet eller barnen när föräldrarna är trasiga och själva behöver hjälp för att orka med? Della är ett levande exempel på att assistans gör så otroligt stor skillnad! Innan vi fick dubbelassistans var vi på sjukhuset minst 10 gånger under ett år pga att hon fick lunginflammationer HELA tiden. För att vi inte mäktade med att göra andningsgymnastik själva. Det gick inte att utöva allt det själv. Det är inhalationen en gång i timmen, andningsgymnastik och sen hostmaskin, sen börjar man om igen. Ju mer hon växer desto svårare blir det.. nu när vi har fått mer hjälp har vi bara varit inne en gång pga en kemisk lunginflammation som blev till för att hon fick morfin och lustgas i samband med en botox behandling. Jag mår illa utav vad regeringen håller på med! Ni rycker undan mattan för dem som redan har det svårt! Från en hemsk dag i april 2014: ""Hej söndag, april 2014 och livet är ett skämt. Vår verklighet hoppar mellan att vara en ren mardröm och en helt okej vardag. Det är inte ofta i livet man påriktigt kan säga att det inte kan bli värre. Nu kan jag säga det. Nästan. Ingenting skulle förvåna mig längre. Faktiskt. Nu tror ni kanske att jag sitter här och målar upp ett mardrömsscenario eller tänker klassiska kognitiva katastroftankar. Närå jag är fullt realistisk med tankar som matchar våran verklighet. Låter solen värma mig och tänker att det kan bara bli bättre. Ska bara slå mig själv ner i botten två eller tre gånger först, sen ska jag skratta påriktigt igen. Vi ska bara se till att ta oss här ifrån levande först." Vi behöver hjälpen. Ta inte bort den från oss. Nu talar jag för alla med assistansbehov, som att vi inte har nog att oroa oss över.. livet lixom. Kanske man hade kunnat hålla huvudet ovanför ytan en liten stund om man slapp gå och vara rädd för att den hjälp vi får ska ryckas undan för oss... Välkommen hem hit Åsa och lev med oss ett dygn och säg sen att vi inte behöver assistansen. Välkommen hem hit och hjälp Della med allt det som får hennes liv att fungera och våga inte ens titta bort en sekund, Nej för då kan det vara försent! Della har vak, för från den ena sekunden till den andra så kan hon få en slemmattack.. vet du vad det är? Jag ska berätta för dig. Det är när lungorna producerar så mycket slem och hennes lilla kropp inte orkar få upp det själv att det blir en propp, som sätter sig som ett lock och hon får ingen luft. Själv kommer du inte att kunna hantera situationen men våra assistenter gör det tillsammans. Kan du förstå den ångesten? Som förälder, som Della och som assistenter får uppleva varje gång det händer? Och varje gång det händer tänker jag " tack och lov för att vi har hjälp ". Inte nog med det, Della har epilepsi också, hennes anfall är inte utan den klassiska sorten så du skulle förmodligen inte ens märka att hon fick ett anfall förens det är försent.. för när Della får ett epileptiskt anfall så vänder hon huvudet åt höger, tittar upp i taket och slutar andas.. hon blir sakta blå och det går inte att få kontakt med henne. Med hjälp av stark medicin kan man bryta anfallet.. men som du kanske förstår, man måste lära känna Della för att hon ska vara trygg och för att hon ska få ett värdigt liv måste hon ha hjälp. Hjälp som vi som föräldrar inte mäktar med... Hon har inte fungerande armar och ben som du och jag, hon behöver någon som är dem åt henne. Som tar henne från A till B. Som läser av hennes olika ljud och som kan se i hennes ögon vad hon vill. Della är unik, precis som alla andra. Sluta sparka på oss som redan ligger ner! Jag är så så fruktansvärt trött och less. ?
