Kvällen innan grät jag, floder kändes det som för sängen var helt blöt på min sida. David tröstar och masserar min hårbotten. Vi ska åka ifrån tjejerna ett dygn.. vara bara vi. Vilket kändes som en bra och mysig idé när vi bokade det. 🤍 Pussade och kramade Jullis, 🐑🐈⬛🐈 och Evelina hejdå och åkte sen till Nanette för att lämna Duni. 🤍 svårt att beskriva känslan men det är mycket katastrof tankar just nu… när man blivit av med en av de värdefullaste man har så vänds hela livet upp och ner och man förstår att man aldrig någonsin kan ta något för givet. Man blir rädd och vill vara nära nära nära dom man älskar. Samtidigt som tanken av en stund själva kändes bra. Jag visste ju att dom skulle ha det bra.. men logiskt tänkande är inte min starka sida just nu. Så med vemod åkte vi mot gimo herrgård. Väl framme kändes det fint och vi bytte om till badkläder och morgonrock & bänkade oss vid varsin solstol. 🤍🥰 Det känns som att livet just nu är i svartvitt, att det är en typ av gråskala på och i allt man gör.. men att det i bland blir en liten färgklick i vissa stunder. Det känns fint, att det går. Livet. Tacksam över det. Min älskling. Världens finaste på alla sätt och vis. 🥺🙏🏻
