Ni är många som frågar om min bomullsbjörn.. hur han är som person, vilken ras han är och om det är jobbigt att han är så stor.. Förra hösten åkte vi ner till Småland och hem till Anna (Som äger sparvens Labradoodle) och hennes familj för att hämta hem våran Gösta. Ett av de bästa beslut vi tagit. Även om det stundtals varit ganska påfrestande med en busig valp och en minst lika busig bebis.. Men aldrig i min vildaste fantasi hade jag kunnat drömma om vilken fin hund vi skulle få. Så otroligt fin på väldigt många sätt. Snällare, mer tålmodig, lättlärd och lyhörd kille får man leta efter. Att han och Duni är bästa kompisar är också något som mitt mammahjärtat är så glad över. Jag tror att alla barn mår väldigt bra utav att ha djur i sin närhet. Göstas ögon är de snällaste ögonen jag vet. Och de speglar lixom hela hans personlighet. En stor, gosig, klumpig, väääldigt snäll bomullsbjörn. Han är en sällskaplig kille, som gärna inte är själv. Men jag förstår honom.. Det känns som att han och jag förstår varandra i mångt och mycket. Jag gillar inte heller att vara själv, men har ett stort behov av egentid, i tystnad.. fast.. då har jag gärna honom med mig för helt själv gillar jag inte att vara. Det är som att jag i och med att han kom fick en svans. Som hasar efter mig precis överallt jag går. Ofta snubblar jag över honom bara jag vänder mig om för då står han där och tittar på mig. Och när jag lagar mat så ligger han på köksgolvet helst över en av mina fötter.. det är också ett utspisat Gösta signum.. att vilja ha närkontakt. Sitter jag i soffan då vill han gärna klämma in sig så tätt intill mig det bara går. Och om han får sitta i knät som en bebis då är han extra nöjd. Och nä, jag ser egentligen inga nackdelar med att han är stor.. förutom att han i bland är lite för stor för sitt eget bästa. Jag tror att han tror att han är en liten kille.. men det är han inte även fast han var 70 cm i mankhöjd sist jag mätte.. och väger strax över 20 kg. Mycket att älska helt enkelt. Gösta skäller inte, till en början undrade jag om det kanske var något fel på han stämband? Haha aldrig varit med om att en hund inte skäller.. men nu när han vuxit till sig lite så kan han ge ifrån sig ett djupt skall när någon knackar på dörren, för att sekunden efter slänga sig på rygg, vifta på svansen och hoppas på att den som kommer vill klia honom på magen. Att sova är också en sån där sak som Gösta gillar, han ligger gärna kvar läääänge i sängen på morgonen. Och om tex jag tar sovmorgon så ligger han kvar till jag går upp. Och om den regnar ute så stannar han helst inne, man får nästan dra ut honom. Väl ute tycker han att det är härligt oavsett väder. Han är terapi för mig & jag älskar honom så mycket att det gör ont. Tack tokiga klumpiga lilla/stora Björn för att du kom till oss. ❤️
