Jag somnade som en stock igår, vaknade varken när David bar in Jullis till sitt rum eller när han sen gick och la sig. Duni måste också sovit hela natten för annars hade jag vaknat. Väldigt skönt att få vila, det behövdes nog. Duni vaknade vid 06, jag också. La över henne i våran säng mellan mig och David och hon somnade om på två röda. Jag gick upp och gjorde mig i ordning, kokade kaffe och gjorde frukos till Jullis, packade mackor och hällde upp kaffet i en termos så vi bara kunde åka sen när Jouline skulle till skolan. Nu är vi hos Della sen halv nio i morse, natten hade varit okej, lite febertoppar vilket dem hade räknat med och smärta såklart.. om jag ska vara helt ärlig så känns det som att jag ska svimma vilken sekund som helst när så fort de rör henne. Jag får panik utav att veta att hon har två ganska stora sår, att de sågat av höften och skruvat fast plattor för att hålla den rätt.. operationer, blod och smärta är bland det absolut värsta jag vet. Det är en fobi jag har som kom i samband med traumat som blev när Della föddes. Doktorerna säger att det är en stor operation och att det gör jätte ont, men hon får så mycket smärtlindring som hon kan få.. vilket känns bra. Jag är bara rädd att vi inte ska kunna slemmobilisera henne i den mån hon behöver pga av det gör för ont.. så oron som är nu är att hon ska få bakterier i slemmet och som i sin tur kan bilda en lunginflammation. Denna ständiga oro. Hur som, jag försöker njuta utav lugnet just nu. Della sover, vi har precis hjälp henne med hostmaskinen vilket gjorde att saturationen ( syresättningen i blodet ) blev bättre. Min målbild som jag har just nu är när jag blundar och ser framför mig julen tillsammans. Inga sjukdomar, ingen smärta utan bara en massa mys med dem vi älskar mest. ??❤️ det hjälper till när det är jobbigt, att ha något som mål. Della älskar när man stryker henne lätt över pannan, pappa hjälper Duni att göra det här: ?❤️
