Hemma igen nu, skönt med en tripp typ bara fram och tillbaka men ändå. Åkte till gymmet för att träffa och träna med min Pt i morse, sen vidare till mamma och pappa för att hänga lite.. då ringer David och säger att Della och assistent är påväg in till sjukhuset med ambulans, Della har fått andningsstopp pga slempropp och fö mycket slem som inte går att hantera. Just dom tillfällena hinner man tänka alldeles för mycket innan man själv är på plats. Det är hemskt och ibland ofta just då avundas jag människor som slipper känna den känslan jag känner just då, avundas de som har fullt friska barn som inte behöver gå igenom de här sakerna men mest av allt känner jag sån hjälplöshet och ledsamhet över vad Della behöver gå igenom när det händer sånt här. Det är så orättvist, hon om någon förtjänar att få må bra, att bara ha det så lugnt och fint som det går efter alla år med sjukhusvistelser och sjukdomar. När jag kommer fram ligger Della hos David och rummet är fullt med bra personal från akuten <3 Hon mår bra och läget är stabilt. SKÖNT. Det är vidrigt att inte vet vad som väntar innanför dörrarna när man kommer. Lättnad och skakiga ben, får pussas och kramas med liten och sen prata med doktorer. Allt gick ju bra den här gång tack och lov och tusen tack till våran assistent, för hon är så jäkla grym! det är helt otroligt vad underbara de är och vi har verkligen tur att få ha så fina och trygga människor kring oss och Della. <3 Nu ska jag passa på att sova med della en stund innan Jullis kommer hem <3
