Hur klarar man av att fortsätta när ens barn har dött?En fundering jag fick i ett Dm för ett tag sen. Och jag har ställt mig frågan ganska många gånger själv. Hur gör man när en av de mest värdefulla man har dör? Jag vet inte är mitt ärliga svar. Della dog och det kom som en total chock för oss alla.I maj, den 24e för att vara exakt har det gått två år?! Det känns som att det var i går det hände samtidigt som det känns som att det gått ett helt liv.. jag känner mig urtömd. Känner inget och samtidigt allt.Många skrev till mig och sa att det blir bättre med tiden. För mig är det inte sant. Det känns annorlunda absolut, men inte lättare eller bättre. Jag trodde så mycket på oss, att vi skulle fortsätta livets resa tillsammans i många långa år till. Men så blev det inte och det tar tid att hitta ett nytt sätt att förhålla sig till det här livet som blev. Utan Della. Men jag har absolut ingen aning om hur man klarar av att fortsätta. Kanske man inte gör det? Eller så kanske man gör det, för dom som finns kvar även fast ingenting någonsin mer blir detsamma.
