Det har funnits många tillfällen då jag har velat ge upp. Lägga mig platt på marken, skrika, slå och gråta. När jag inte har brytt mig om hur mycket livserfarenhet den här jäkla situationen kommer att ge mig. När jag struntat fullkomligt i hur mogen och insiktsfull jag kommer att bli utav det. När jag inte har brytt mig ett dugg om att detta lär oss värdesätta livet annorlunda. Stunder då jag har tyckt att allt är orättvist. Därför att vi aldrig har bett om att få vara med om det här. Alla de här yttre faktorerna som gör att vi hamnar här gång på gång.. att vi utmanas i livet. ?❤️ Men man är anpassningsbar. Man hamnar där man hamnar och man får lixom de förutsättningar som ges. Och att jag inget visste om framtiden när jag stod med graviditetsstickan i handen? Tur var väl det. För hur fattigt skulle inte livet bli om vi kunde välja våra utmaningar? Hur mycket skulle vi inte gå miste om? Ta dig en stund, andas och tänkt på just det. Det har jag gjort, så många gånger. ??❣️ Summan av kardemumman är alltid den samma; jag skulle aldrig vilja byta med någon. Och jag kommer aldrig någonsin sluta kämpa, för och med Della. Ville bara skriva av mig lite, dagen har gått i ett.. försökt roa en rastlös bebis på sjukhuset samtidigt som man försöker göra en stressad Della lugn. Önskar man kunde dubblera sig själv ibland. Hon fick smärtlindring ganska snabbt efter att vi kom in, vilket resulterade i att hon kunde somna. ❤️ vi vet inte vad som är fel ännu, men i morgon ska man göra röntgen och ultraljud på höfterna och benen.. något är rejält tokigt ivarjefall det är en sak som är säker. ? Kom precis hem, Duni somnade på två röda pillandes på mina fingrar. Hon vill känna att man är nära nära hela tiden. Nu ska jag smyga in till Jullis en stund sen ska det bli väldigt skönt att lägga sig i sängen. Hoppas natten blir lugn och att Della får sova mycket. ❤️ Vi hörs i morgon igen och tack, för all kärlek ni alltid ger när vi behöver det som mest.
