Det började väl egentligen någon gång på dagen.. men vi förstod inte då. Dellas ben låste sig, inte det nyopererade utan det andra. Men efter kramar och stretchrörelser blev det bättre.. två nya assistenter tillsammans hela kvällspasset. Mycket slem som inte fått komma upp.. resultat = alarmklockan från Dellas rum in till vårat sovrum ringde 00.02 exakt. David flyger upp ur sängen och jag sitter upp helt yr. Duni sover vidare.. strax efter att David försvunnit ut ur rummet kommer nattpersonalen in till mig och säger att David behöver min hjälp. Då är det något som inte är bra, annars brukar de alltid kunna lösa det själva. På med morgonrock och springer in till dom. Där sitter en väldigt trött pappa med en spänd liten Della, som skriker i smärtor. Svettiga lockar klibbar i pannan på hennes lilla ansikte, stora stressade ögon tittar på mig, som att "mamma hjälp mig ". I med medicin som bryter epilepsin och muskelspänningen. Vi lyckas lösa den biten, hennes lilla kropp blir slapp och tung. Men pulsen vägrar gå ner.. ligger över 170 länge. Ett hav med slem kommer.. vilket gör att pulsen ökar ännu mer. Tempen ligger på 39.4 .. David ringer ambulans. Jag försöker lugna, klappa, trösta, sjunga. Allt för att hon ska känna sig trygg, så trygg som det går i en sån hemskt jobbig situation. ❤️ Så ofta jag önskar vi kunde byta, att jag kunde få ta allt hennes onda. All skit som kommer med hjärnskadan. Nu ligger jag inne hos Duni igen, med ont i magen och tårar som bränner innanför ögonlocken. VARFÖR kan hon inte bara få ha det lite lugnt ett tag? Det ena avlöser det andra hela tiden. Mitt hjärta går sönder. Ambulansmännen var så otroligt fina, lugna trygga kommer dem in genom dörren. Dellas puls gick ner tillslut utav att febern gick ner. De stannade och pratade länge med David och jag hörde hur de sa flera gånger " ring oss igen om det så är om 3 minuter eller 3 timmar det spelar ingen roll, det är bara att ringa." ??❤️ Det har inte blivit mycket sömn i natt.. och dagen kommer förmodligen bestå av sjukhusbesök men heeey sånt är livet. Om några dagar har allt lugnat sig igen, förhoppningsvis ❣️ Duni, Jullis och Truls sov i varjefall som små stockar hela natten. Skönt det ❤️
