Det slog mig, efter att ha pussat Della godnatt och sen nattat Duni i sin säng bredvid min sida utav sängen och nu känna Jullis lilla kropp bredvid mig under täcket att; Herrejösses vad jag hade önskat att Della också kunnat ligga här, nerbäddad i sängen med oss och sova här inne hela natten, utan slangar, andningshjälp, slemmattacker och allt annat fanskap hon måste dras med ?? Min älskade gos! Så förbannat ledsen över sånna saker, saker som för andra är helt banala och kanske självklara. Det knyter sig i magen och tårarna bränner under ögonlocken. Samtidigt som jag försöker trösta mig själv med att jag faktiskt har henne här hos mig, hon ligger bara några meter bort i sin egna säng, nerbädda i sin fina pyjamas och håret flätat i en fin fläta, sovandes sött med ett gosedjur tätt intill. Hon finns. Men ibland saknar jag henne så det gör ont, det värker i hela kroppen så mycket saknar jag henne. Trots att hon är här alldeles nära.. Det är svårt att förklara. Hur som, jag är ändå evigt tacksam för Holland. Det är mitt absoluta favorit ställe, i hela vida världen. Tack för att du finns älskade lilla du. ??❣️❤️ Och tack igen för att du får mig att öppna ögonen och se vad som faktiskt är viktigt i livet.
