Som ni alla vet vid de här laget så kom ju Della alldeles för tidigt och var väldigt sjuk. Vi låg länge på neonatalvårds intensiven och pendlade mellan liv och död. Under alla läkarmöten och krismöten vi hade där vi fick höra om den ena diagnosen efter den andra och hur Dellas liv förväntades bli.. så landade David och jag tillsammans efter allas ord i att "så länge hon kan skratta" "så länge som hon får må så bra som hon kan" så betyder resten inte så mycket. Och idag 7 år ( nästan 8 ) senare satt vi vid köksbordet och målade tillsammans. Och vet ni vad? Hon gjorde det alldeles själv och vad väldigt lycklig dessutom. Allt en mamma kan önska. Lyckan i livet, min Della. Att ha lillasyster bredvid sig bidrog ju självklart till lyckan. ❤️ Puss på er
