Det här med vintertid och sommartid... vilket hemskt dåligt påhitt. ? säkert jätte bra förr i tiden när bonden behövde se på morgonen men vad fyller det för funktion nu? Barnen vaknar mitt i natten och tycker det är dax att gå upp ? som att man inte var helt slut som artist redan lixom. Tur det finns kaffe och tur barnen är fruktansvärt söta ?☕️❤️ Jag ville åka in till Della direkt efter frukosten men David propsade på att han skulle åka själv och jag stanna hemma med Duni & Jullis. Så vi klädde på oss och gick ut på en morgon prommis. Gick hem till Sofia, Duni sov i vagnen i flera timmar. Såg väldigt skönt ut ❤️ Jag fick gott kaffe och en varm filt att linda in mig i. Himla fint att få insupa lite frisk luft och få många goda skratt ❤️ Duni vaknade, lika söt och busig som vanligt. Julian lär Jullis spela gitarr: Till lunch fick vi god lasagne ❤️ Sen gick jag hem för att hämta bilen och plockade sen upp allihopa och åkte till Gränby för att köpa halloween dräkt till Jouline. ? hon vill vara clownen från filmen It. ?? Hon ska gå bus eller godis med sina vänner ikväll. David gav mig rapporter titt som tätt under dagen. Della är stabil men har ont, såklart. Usch. Vill bara att den här tiden ska gå fort nu så hon slipper ha ont. ❤️❤️❤️ idag tänker jag åka in och pussa på henne oavsätt. Anledningen till att David tycker det är bra om jag är hemma är att han vet hur dåligt jag mår så fort jag sätter min fot på sjukhuset. Mår illa redan i bilen på vägen in. För mycket hemskt som hänt där för att det någonsin ska kunna bli en bra plats för mig. Skrev inlägget i morse men mitt i allt så ringde dem från sjukhuset och sa att Della var sämre. Vi hoppade in i bilen och åkte in. ? Usch, så nu har vi varit här hela dagen. Tog en sen lunch på stan och åkte sen tillbaka. Tiden går långsamt här, samtidigt som den går fort. Det är en konstig känsla och varjegång Della är sjuk så slås jag utav att jag förundras över att världen utanför fortsätter. Livet fortsätter, oavsätt man vill det eller ej. När Della föddes kom hon med dunder och brak, minst sagt. Vi hade ingen aning om att Della var sjuk, vi åkte mer eller mindre på en rutin koll. Efter en halvtimme hade de plockat ut Della med ur akut kejsarsnitt. Hela livet blev upp och ner. En chock jag fortfarande inte landat i helt. Vi bodde längst ner på sjukhuset på neonatalavdelningen. Fönstrena var ständigt nerdragna för så små bebisar som Della är väldigt ljuskänsliga. Rummet var inte mer än 12 kvm och där bodde vi i 7 månader. Allt så nytt och ovisst. Skulle vi ens få med oss våran bebis hem och hur skulle då livet se ut? Första gången jag gick ut på en promenad slog det mig att det hade blivit höst.. det var sommar när Della kom, nu var alla träd klädda i färger och folk gick på som vanligt, skrattade och pratade. Jag gick och gick och stannade tillslut vid svandammen, brast ut i gåt och tyckte allt var så konstigt! Hur kan folk bara leva vidare, där går dem som inget hänt medans mitt lilla barn ligger några 100 meter bort och kämpar för livet. Nu har man vant sig, livet går vidare oavsätt plats och tid. Vilket också kanske är bra. Just nu är jag bara trött. Önskar hon slipper ha ont och får må bra nu! Hej ?? från trötta föräldrar. Är han inte världens finaste? Trött eller ej, har aldrig sett något finare. ?❤️ Min älskling.
