Det är måndag vilket innebär sen några veckor tillbaka trauma behandling för mig. Det går bra och känns bra även om det är mycket och känslor bubblar upp som legat långt intryckta i någon vrå.. och som nu börjar titta fram lite försiktigt. Vilket i sig skapar en otrolig trötthet hos mig. Det är så mycket tårar som hållits tillbaka genom åren som nu ska ut. Det är mycket smärta och det har varit 12 tunga år. Minst sagt tunga. Och jag är trött på det med, att det har varit så. Men för att kunna läka och gå vidare måste man ta tag i det som varit har jag förstått och även om det känns som att jag stundtals drunknar så tror en liten del av mig att det kommer bli bra tillslut. Det måste bli det. David har börjat följa med mig i den mån han kan, så vi börjar med en kaffe och fika innan jag sen går vidare till behandlingen. Det är mysigt ❤️
