Tog lite semester från bloggen under veckan här på Rhodos. Vi har haft det fantastiskt bra, solat och badat hela dagarna i kristallklart blått vatten. bara legat i en solstol och läst hela dagarna, druckit litervis med vatten och ätit massor av glass och vattenmelon. Duni och David kommer förmodligen komma hem som två fiskar med simhud mellan fingrar och tår pga lever i vattnet. Duni är precis som Della, älskar att bada och vill aldrig gå upp. Skiner som en liten sol så fort hon stoppar fötterna i det salta havet och säger minst en gång i kvarten ” det här är livet mamma ” .. det är precis så jag tänker mig att Della hade sagt om hon hade kunnat prata. I för sig behövdes det inte, hennes ögon visade det varje gång hon badade i poolen med David 💙 Jag har Tänkt så mycket på henne när jag guppat i havet, med öronen under vattenytan och kroppen flytandes med hjälp av saltet. Att hon hade verkligen älskat att bada i havet, att min dröm om att få ta henne dit aldrig fick uppfyllas. Men så tänker jag att den kanske får det ändå… eller så är det kanske bara en tanke som tröstar oavsett så funkar det.. att hon alltid kommer finnas i oss, i David, i Jouline, i Duni och framförallt i mig, hon växte inuti mig, hon kommer alltid vara en del av mig. Att när vi upplever saker gör vi det med henne i vårt minne, vi pratar om henne, fantiserar om hur hon hade tyckt det var, jag kommer aldrig aldrig aldrig sluta prata eller skriva om Della för det vore som att glömma henne. Och det är min värsta skräck. Hon måste fortsätta finnas via oss. 💙
