När Della kom ställdes vi inför två val.. 1. lägga sig på rygg, ge upp och tycka synd om sig själv eller 2. vända det jobbiga till styrka och försöka se det positivt i allt. För oss finns det inget annat val än nummer 2.. jag har valt att vända våran livsituation till något positivt, det har gett mig ett nytt perspektiv på livet, vad som är viktigt och vad som inte är det. Vad som är riktig glädje och vad som verkligen betyder något. Att man aldrig ska ta något förgivet och att man ska känna tacksamhet för det lilla. Varje litet framsteg med Della känns som man tagit guldmedalj i OS. Och att se henne kämpa och att få se och dela hennes glädje när hon klarar något som är svårt för henne är så otroligt värdefullt och det ger sååå otroligt mycket. Sånt gör också att man orkar, hon ger så otroligt mycket energi! Trots hennes faktiskt väldigt jobbiga vardag så ger hon oss så otroligt mycket. Våran superhjälte. När Della föddes kände jag hopplöshet och sorg, jag grät dygnet runt och tyckte att livet var så otroligt orättvist. De känslorna kommer tillbaka i bland men utav helt andra orsaker, orättvisan känner jag när Della som redan kämpar så med sin vardag blir sjuk, eller när hon inte får sova på nätterna.. sorg över att hon måste kämpa så otroligt mycket hela tiden, över att hon inte kan förmedla sina känslor på det sättet vi kan, över att hon inte kan få hoppa och skutta och upptäcka världen så som andra 4 åringar får göra, över att hon inte kan gå på dagis och leka med andra barn pga utav att hon är så infektionskänslig.. Hopplöshet känner jag inte längre, hon har visat oss att allt är möjligt. <3 Jag har fått höra att människor undrar hur vi kan vara så glada.. Jag hade gärna fått den frågan direkt till mig. Jag undrar varför vi inte skulle vara det? Båda våra döttrar lever. Vi har ett fantastiskt fint liv, vi tillsammans <3 Och jag skulle inte byta ut det mot något i hela världen. Så frågan man får ställa sig själv när livet ger en motgångar är, Bita ihop eller bryta ihop.. Lägga sig ner och ge upp eller växla upp en level och kämpa vidare. Sånna dagar som vi hade i Köpenhamn och Ystad är guld värda för själen och för att orka när det blåser storm. Att prioritera "vuxentid" är att prioritera hela familjen. <3
