Det händer, inte alls ofta men någon gång i bland händer det att vi "bråkar" jag och David. I för sig så är det stor skillnad på att bråka och diskutera, bråk för mig är att skrika på varandra, slå i dörrar osv osv, det händer aldrig här hemma. Faktiskt. Sånt håller Vi inte på med, men däremot kan vi i bland hamna i hetsiga diskutioner. Oftast är det mitt fel, jag är alldeles för hetlevrad ( ja det kanske man inte kan tro men när det nått en viss gräns då kokar jag ) vi brukar kunna prata om saker och ting men när det nått den där gränsen då måste jag gå ut, sätta mig i bilen och åka en stund för att lugna ner mig. ? Sen kan jag komma tillbaka och vi kan prata lugnt om varför jag eller han blivit arg eller upprörd över något. David blir typ aldrig arg på mig.. Och när jag väl blir det så håller det bara i sig i några sekunder för sen har han fått mig att skratt åt mig själv och inse att det kanske inte var något att bli så upprörd över. Hur som, Jag är väldigt lycklig över att jag har honom, han tar ner mig på jorden precis som jag tar ner honom på andra plan.. tror vi kompletterar varandra väldigt bra och så gör han mig allt som oftast väldigt glad, får mig att skratta nästan jämt och utan honom så skulle jag gå sönder! Älskar ihjäl mig i honom varjedag, är fortfarande så där löjligt kär, blir pirrig i magen när jag ser honom efter en dag ifrån honom. Och vad vore livet om man bara monotont gick genom vardagen utan att diskutera och konfrontera varandra? Hur hanterar du sånt med din partner? Vad tjafsar ni om?
