Den här bedövande tröttheten hörni... fy fasiken. Känner mig som världens tröttmössa! Det är så jobbigt det här med för lite sömn, trodde inte att jag skulle tycka att det var så jobbigt som jag faktiskt tycker att det är. Jobbigast är nu när hon är så ledsen också.. får flashbacks till när Della var liten och skrek dygnet runt. Känner hur stresspåslaget kommer på en gång, hur kroppen blir alldeles varm och balanssinnet blir helt knasigt. Tänker tankar som " är det ens okej att känna att man tycker att det är jobbigt? " " jag borde bara vara glad hela tiden över att vi äntligen fått våran efterlängtade bebis " Det är jag, så otroligt tacksam för det lilla livet, missförstå mig inte.. men jag hade inte trott att jag skulle tycka att det var så jobbigt det här med för lite sömn och visst är det väl okej att spy lite över det? Vissa dagar är ju såklart värre än andra och nu efter en helg utan avlastning från David så känns det lite extra. Ska krypa ner i sängen redan nu och försöka sova, eller ja försöka behövs inte ? Kommer somna så fort jag lägger ifrån mig mobilen. I morgon är en ny dag och jag ska verkligen försöka att inte göra allt för mycket hela tiden, ta en dag i taget och bara försöka njuta av den här tiden oavsett trötthet eller ej. Hade dock varit skönt att förstå varför hon är så ledsen, har ni några tankar på vad det kan vara? Och vad man kan göra för att få det att gå över? Puss på er och tack för att ni alltid kommer med så bra tips när jag ber om hjälp. ❤️??
