Dom två går lite hand i hand för mig. Vemodet kommer kring högtider, sorgen finns alltid där men blir extra stark när alla samlas.. för då blir det så tydligt för mig att Della saknas. När jag ska förbereda julklappar, eller påskägg, midsommarkransar eller bara när jag ska köpa lördagsgodis.. bara fixa till 2 fast det alltid varit tre. Undrar om högtider någonsin kommer känns okej igen.. eller om det alltid kommer finnas en känsla av vemod kring dom. Jag vet i varjefall att jag aldrig kommer slut fixa och grejja för att mina barn ska få en fin känsla kring högtiderna. Sen så tycker jag att det är det lilla i vardagen som gör skillnad. Men jag tycker också att det är viktigt med högtider. Att dom känns mysiga. Spretig text, kan bero på att det är spretigt i hjärnan. Kan tydligen bli så om man är utbränd och deprimerad har jag fått förklarat för mig. Vilket kändes skönt för i bland känns det som att jag håller på att bli knäpp. Summa kardemumma, jag saknar Della. Och på senaste tiden har jag inte orkat gå in i saknade för då gråter jag, och gråter och gråter. Och det orkar jag inte just nu. Orkar inte gråta mer. Hur många tårar kan man gråta? I bland har jag tänkt att nu måste jag dricka en extra liter för annars blir jag väl uttorkad av allt som kommer ut i tårar.. ändå logiskt eller? Inte? Jag vet inte. Vet ingenting längre. Så känns det. Som gröt i huvudet, som jag försöker trampa i, seg klibbig gröt, kvicksand. 😴🥲 Kan delvis vara pmsen som talar.. fråga mig igen om några dagar.
