Är det inte så? Att dagarna efter julafton är de lugnaste, mysigaste... här hemma har vi alla gått i pyjamas hela dagen. Ätit resterna från i går och fikat med mamma och pappa på julgodiset mamma bakat. ? Just nu sover Duni och Della middag, jag ligger raklång i soffan med Gösta på magen. Med ett glas bubbelvatten och ska börja läsa "bränn alla mina brev". Myser, samtidigt som jag känner mig otroligt besviken och faktiskt ledsen över hur mina svärföräldrar väljer att bete sig, mot mig, mot David men framförallt i mot våra barn. Att de aldrig har tyckt om mig det har varit väldigt tydligt och så kan det få vara.. alla kan inte tycka om varandra men i år så kunde de inte ens bemöda sig att säga god jul till mina barn.. deras barnbarn. Det är tragiskt och det gör ont. Försöker intala mig själv att de är dem som går miste om det finaste i livet och att jag inte ska bry mig. Men nä det känns för jävligt rent ut sagt. Hur som helst, försöker koppla bort de tankarna och njuter istället själv utav att jag har den bästa familjen som kan tänkas, att vi får så mycket kärlek och omtanke från annat håll. Det betyder väldigt mycket, för alla i den här familjen. ❤️ Blod är inte tjockare än vatten och alla vägar har sitt pris.
