Japp, i morse.. det är fortfarande morgon men har ändå lyckats ändra mindset lite nu. Men sov absolut inte många timmar i natt och har haft så ont när jag ska vända på mig ( i fogarna ) att jag i morse när jag väl tog mig upp bara satte mig för att gråta i duschen. Den här konstiga känslan av konstant tacksamhet och glädje över att ha fått ha en ”normal” graviditet som inte inneburit ambulans eller inläggning samtidigt som det varit så otroligt jobbigt med illamåendet i 3 månader då jag också var sängliggandes och så fort vi fick bukt på det kom foglossningen som gjort mig till mer eller mindre fången i min egen kropp är svår att balansera. Och i morse så brast det. Det är inte långt kvar och kanske är det också därför som alla känslor är precis överallt och ingen stans just nu. Jag förstår vart min oro kommer ifrån och att det absolut inte är konstigt med den historiken vi har men jag önskar sååååå att jag inte lät det ta över hela min tankeverksamhet så här i slutet. Ska smsa min bästa Helena ( trauma terapeut ) och be om en extra tid den här veckan.. behöver det ❤️ Ah det var väl mer eller mindre lite status på vecka 37 och 4 veckor kvar tills bebis kommer. Längtar. ❤️
