Alla hjärtans dag har alltid varit något mysigt för mig. Min mamma gjorde alltid chokladdoppade jordgubbshjärtan till oss och vi fick en liten present på morgonen. En sån mysig och fin tradition som jag älskade då. Det är fint hur vissa saker bara följer med en in i vuxenlivet. Nu är det jag som står där i köket och fixar jordgubbar med choklad till mina barn och till min man såklart. 🥰 Jag hoppas någonstans att de kommer minnas det som jag gör, och kanske en dag föra det vidare till sina egna barn. Jag försöker verkligen mata in det i huvudet på mina barn. Att det viktigaste när ni en dag träffar någon är att den personen är snäll. Allt det andra är liksom bonus. Snällhet och respekt är grunden. Jag fick ett så fint kvitto på det en gång när J gjorde slut med någon och var ledsen. Mitt i tårarna sa hon: “Men h*n var inte snäll längre.” Och där och då kände jag bara… vi har nått fram. Hon vet sitt värde. Hon vet att man inte ska stanna där man inte blir behandlad med respekt och omtanke.Och där känner jag också en sån enorm tacksamhet över att jag valt världens bästa pappa till mina barn. De får varje dag se hur fint han behandlar mig, deras mamma. Hur han pratar med mig, hur han visar omtanke i det lilla. Det måste ju någonstans planteras ett frö i dem. En självklarhet kring hur kärlek ska kännas. ❤️ I år var lite extra speciellt, 1. För att Jouline inte var hemma och med vid frukosten ( mer om det i ett annat inlägg ) 2. för det var Bims första alla hjärtans dag där hon verkligen förstod vad som hände. Hennes ögon när hon såg jordgubbarna… 🥹 “Bubbbbar” 🍓 säger hon, och det är fortfarande hennes absoluta favoriter. I somras gick hon ofta raka vägen ut till jordgubbslandet och satte sig och mumsade i solen. Jag längtar så mycket efter de där varma dagarna igen.Efter frukosten åkte jag till Bella, Duni är fortfarande sjuk så jag åkte själv. 🐴 -19 grader visade tempen. Burrrr! Men man är aldrig stilla i stallet så det blir inte kallt. Vi red ut på åkrarna och solen värmde våra kinder. Det var underbart! Kan inte förstå att jag har en egen häst och att det där är mitt liv. 😍 Efter ridturen satte jag och Linnea oss mot stallväggen med varsin kopp kaffe från termosen. Solen i ansiktet, nöjda hästar och jag kände hur livet sakta men säkert åter kom till mig. Fy tusan vad mörk den här vintern varit. Önskar mig fler sånna här dagar! Väl hemma igen väntade en lång varm dusch, ansiktsmask och mys framför brasan. Till kvällen kollade vi på Vivo alla tillsammans. Då kom också Jouline och Melker ❤️
