Bonjour mon/ma beau/belle, je suis si heureuse que tu lises ceci! Som betyder någon sånt här : hej min fina, jag är så glad att du läser det här. Min franska är absolut inte vad den en gång var. När jag bodde i Paris så pratade jag en hel del franska ( mest engelska ) men dom jag jobbade med som också blev mina vänner pratade mycket franska med mig och jag svarade på någon blandning av fransk/engelska. Så jag förstod i princip allt som sas på franska. Jag tror att om jag skulle spendera några veckor där så skulle det komma tillbaka till mig väldigt fort igen. Tycker att det är det absolut finaste språket. Italienska är nummer två på den listan. Skulle väldigt gärna se Paris genom mina nu vuxna ögon, var ju en liten plutt när jag bodde där och även om jag minns att jag varje dag tänkte ” wow vad vackert allt är ” så tror jag att jag hade uppskattat det ännu mer idag. Vi bodde 4 tjejer ( som jobbade för samma agentur) i en lägenheten med öppenspis, fransk balkong, ett litet kök, lagom stort vardagsrum och två (?) om jag inte minns fel sovrum + ett badrum. Finast av allt var att man såg Eiffeltornet från fönstret och att man varje morgon bara ramlade ner och ut på gatan för att äta en croissant och dricka en cappuccino på närmsta café. Fy bubblans vad mysigt det var. Något jag inte saknar är att gå på minst 20 castings om dagen och åka kors och tvärs över hela Paris med tunnelbana för att ta sig till alla olika möten/jobb. Tror absolut att jag och David kommer spendera mycket av vår tid i Frankrike när vi är lite äldre. Ser fram emot det. Här hemma i kylan kommer vi inte vara i varjefall det är en sak som är säker. 🫣 Det var slutet på den här throw back onsdagen.
