I går blev J 18 år. Det känns helt galet. Hur kan hon bli 18 när jag och David fortfarande är 28 år 😅🙈 Skämt & sido det är verkligen på barnen man märker att tiden går.. i bland lite för fort. Känns som det var nyss vi satt i ett litet badrum i Årsta med balsam spray och borstade hennes lilla huvud efter ett bad med massa inpackning för att få ut alla tovor som blev så lätt i det lockiga håret. Samtidigt som det känns som en evighet sen. Tiden är konstig på det sättet. Så nära men ändå så långt bort. Mitt lilla hjärta är alltså inte så liten längre och det känns. Vemodigt. Nervöst. Härligt. Fint. Konstigt.Jag vill bara linda in henne i bomull och behålla henne här hemma i vårt trygga hem. Men så funkar det ju inte. Så det var bara att glatt vinka i går när hon och hennes vänner efter att ha varit här hela kvällen dundrade ut i bilen för att få skjuts av David till första Puben för kvällen. Moster fixade lista på BJ så det var där David hämtade dom sen när dom ringde och ville hem vid 02:30. Det fixades nattmål och sen satt dom i vardagsrummet och skrattade & bubblade i en timme till innan de gick och sov. ❤️ Glad över att vi får vara en del av allt detta. Det känns tryggt i mammahjärtat.
