I måndags var vi hos läkaren på BUP. Vi pratade om medicinering. Vad det innebär, vad man kan förvänta sig, vad man ska tänka på osv osv. Frågorna var många men läkaren var bra, lugn och trygg och det gjorde mig lite tryggare i att vi borde prova. Jag vet inte varför det tar emot, att ge medicin. Jag skulle ju aldrig tveka att medicinera om det var tex så att de hade diabetes. Det var ju inte direkt så att jag tvekade på att ge Della sin epilepsi medicin..Duni kände sig peppad på att prova, vilket också gör det lite lättare. Hon frågade doktorn ” kommer jag kunna koncentrera mig bättre då ” och sen så berättade hon glatt att ” när jag är med hästar så känns det inte som att jag har så mycket ADHD, då blir allt lugnt inuti ” Jag höll tillbaka tårarna och tänkte att hon ska få vara med hästar precis så mycket hon vill. Varje dag om hon så önskar. ❤️🩹 Hon kämpar verkligen på just nu. Det är mycket som är jobbigt och det är mycket stora svåra känslor i hennes lilla kropp ❤️ ofta säger hon till mig att hon önskar att hon inte hade ADHD och att hon slapp känna som hon gör. Lilla älskling. Sååå vi har köpt en häst. Bella-bus heter hon och är en stor C-ponny som både jag och Duni kommer rida. En alldeles egen häst. En dröm som blir sann. Känns fantastiskt fint att kunna ge henne detta. 🐴🤎 ser fram emot livet med häst!
