Försöker stanna upp i det här en stund. Inte bara låta det passera som ännu en siffra i statistiken, utan faktiskt känna efter vad det betyder. I januari hade bloggen över 150 000 besökare. Tvåhundratusen människor som på något sätt hittade hit, stannade kvar en stund, läste mina ord.Det är helt otroligt. För bakom varje siffra finns ju någon. Någon som kanske läser i tystnaden innan dagen börjar, någon som bläddrar förbi mellan möten, någon som söker igenkänning eller bara en paus. Och att ni väljer att göra det här, hos mig, gör mig så mjuk i hjärtat.Bloggen har alltid varit en plats för det som känns. För det vardagliga och det sköra, för tankar som behöver få ta plats innan de försvinner. Jag skriver för att förstå, för att minnas, för att hålla kvar det som annars rinner iväg. Att så många vill följa med i det är inget jag tar för givet.Jag känner mest tacksamhet. Och en förundran över att ord kan skapa sådana möten mellan människor som aldrig träffats. Tack för att ni läser, för att ni återvänder, för att ni låter det här rummet fortsätta finnas.Det betyder mer än jag kan förklara.
