13 år, fyller Della idag. Jag ser livet i ett före och ett efter. Ett då och ett nu. Att i livet så finns det flera liv.. som man levt. I hela mitt vuxna liv har jag varit mamma. Och mitt lilla lilla lilla barn, som jag matat med sond, vårdat nära nära med kängrumetoden, mitt lilla barn som bara vägde 700 gram när hon föddes, fyller idag 13 år. Och jag undrar ju mer tiden går, vem hade hon varit? Om hon inte föddes sjuk. Om hon inte hade fått en hjärnblödning i min mage. vad hade hon gillat? Hur hade hon pratat? Vad hade hon haft för intressen? Favorit färg, godis, mat, djur?I bland ser jag livet i låtar också.. så när jag sitter i bilen och sätter på låten ” du finns inom mig ” från Disney Tarzan så slungas jag tillbaka 13 år i tiden till ett litet rum på akademiska sjukhuset där vi med hjälp av sjukhuspersonal vårdade vår lilla dotter. Eller när jag hör ” en värld full av liv ” så ser jag David och Della dansandes framför lejonkungen. Precis som att det nu för alltid kommer rulla stora tårar längds mina kinder när jag lyssnar på Fields of gold..Vi fick många fler år än vad läkarna trodde, men det räckte inte för mig. Jag trodde så mycket på Della, på oss, en vecka till, ett år till, helst ett helt liv tillsammans med henne. Som det ska få vara.. föräldrar ska inte behöva se sina barn dö. Föräldrar ska få sjunga ja må Du leva, blåsa ballonger, slå in packet och tippa tyst på tå in i sovrummet på morgonen och se sitt barn blåsa ut ljuset på tårtan.. inte sitta i en minneslund med tårar i ögonen och tänka på åren vi fick och alla år som inte blev. Det är inte rätt.Men idag är det Dellas födelsedag, och den firas oavsett var hon är.. eller inte är, så grattis lilla, nu ganska stora älskling på din dag. Tack för att du kom till oss och visade vad som är viktigt på riktigt. Du fattas mig, så otroligt mycket. 🎈❤️
