Della dog för tre år sen för att en av hennes assistenter somnade på sitt nattpass, och Della fick ett epilepsianfall.. som förmodligen kunde ha stoppats med hennes epilepsi medicin om assistenten varit vaken.Jag har tänkt på det här varje dag i två års tid.. om vi bara hade gjort något annorlunda kanske hon fortfarande hade varit vid liv. Men det spelar ingen roll, går inte att få ogjort. Det känns bara så brutalt, att hon kämpat på tillsammans med oss i nästan 10 år, mot hur många lunginflammationer som helst, mot RS virus, förkylningar osv och så är det ett epilepsianfall som tar henne i från oss. Har väldigt svårt att acceptera det. I början var jag också så otroligt arg, över att assistenten hade somnat.. när hon visste att det hängde på Dellas liv. Att det under inga som helst omständigheter fick sovas på jobbet.. men jag orkar inte vara arg längre. Jag är bara så otroligt ledsen, helt förstörd över att det blev så här.Saknaden är brutal. 💔❤️❤️❤️❤️
