De senaste veckorna har jag känt mig ganska nere, samtidigt som jag känner mig lycklig. Men det har jag ju lärt mig sedan länge nu att det funkar det med. Men det är jobbigt. Saknar Della och är så otroligt ledsen över hon inte fick träffa Bim och att Bim aldrig kommer få träffa henne. Det är så fina kvällar nu, helt stjärnklart. Ännu en sak jag älskar med att bo på landet, inga lampor som stör och det blir verkligen mörkt här ute. Så i går släckte vi ber helt och satt vid vårt stora fönster i vardagsrummet och kollade på alla stjärnor. Duni såg två stora och sa ” titta mamma den där stjärnan är Della och den bredvid är Trolle ” 🥲❤️ Lilla älsklingen.
