Jag förstår verkligen inte hur man som förälder år 2026 kan låta sina barn ha TikTok. Alltså jag förstår det inte. Punkt. Och det spelar absolut ingen roll vilka ursäkter man slänger sig med.”Alla andra har.””De blir utanför annars.””Jag har föräldrakontroll.””De tittar bara lite.”Nej. Nej. Nej. Det är helt obegripligt för mig. Det är som att servera psykisk ohälsa på ett silverfat och sedan bli förvånad när barnet mår dåligt. Som att hälla upp ett glas med något man vet är giftigt och säga: men bara på helgerna. För grejen är: nu finns det fakta. Inte magkänsla. Inte moralpanik. Inte ”gnälliga vuxna som inte hänger med”. Fakta på att barn mår så jäkla dåligt. Och TikTok och YouTube är en stor källa till det. Ångest. Stress. Kroppshat. Självhat. Dopaminbrist. Konstant jämförelse.En algoritm som inte bryr sig ett skit om ditt barn, bara om hur länge den kan hålla kvar deras blick. Dag ut och dag in.HUR kan man då låta sina barn fortsätta titta? Hur kan man se det här, veta det här, och ändå säga: ”Äh, det är lugnt.” Jag kan för mitt liv inte förstå det. När TikTok kom visste man inte bättre. Det var nytt. Det var kul. Det var dans. Det var filter. Det var liksom något som bara hände. Fine. Men nu? Nu vet vi.Jouline (som tillhör generationen som faktiskt vuxit upp med skiten) har redan sagt att hennes barn aldrig kommer få tillgång till det. ALDRIG. Och det säger ganska mycket, eller hur? När de som har varit i det, levt i det, formats av det, säger: ”Nej. Inte mina barn.” Det är inte ett litet beslut. Det är inte ”bara en app”. Det är en miljö. Ett konstant flöde. Ett brus som aldrig stänger av. Och barn är inte färdiga människor. De är mjuka. Formbara. Sårbara.Så nej, jag köper inte ursäkterna längre. Inte 2026. Inte när vi vet bättre. Och ja, det är jobbigt att sätta gränser. Ja, det är obekvämt att vara den tråkiga föräldern. Men herregud!!! det är väl exakt det man skriver upp sig på när man blir förälder?Jag förstår verkligen inte hur man kan göra något annat.
